Ekhemmanets julblogg

Ute fortsätter snön att falla ymnigt och vi gör oss redo för nyårsfirande. Jag kommer avstå skottning eftersom ryggen inte riktigt skulle hålla. Fick hjälp av min hulda hustru att kliva ur sängen i förrgår eftersom jag inte klarade av det själv. Sedan fick jag krypa på alla fyra innan jag med svåra problem lyckades ta mig till upprätt läge. Nu är det klart bättre och jag är tacksam att det finns smärtstillande meducin.

När jag tänker tillbaka på 2009 har jag olika minnen. Några korta här: Året inleddes i trädgården runt en eld hos goda vänner på Amboseli rd i Nairobi. I januari kom svärmor på efterlängtat besök och vi hade poolparty på Ellentins födelsedag. Svärfar dog hemma i Sundsvall. I februari åkte Cissi och Ellentin hem på begravning. I mars hade vi flera Sverigebesök av syster Maria m fl. Vi åkte också och hälsade på barnhemmet där Ambros vuxit upp. I april minns jag en lång cykeltur med Jonas i Rift Valley.
I maj och juni dominerade frustration och oro att få vara kvar i landet tills vidare. Midsommarafton var dagen då det slutliga beslutet om att Ambros är vår son fattades av domaren. En dag att fira extra framöver!
När vi fick komma hem till Sverige i början av juli var det fantastiskt härligt att komma hem till sommaren! Klar och ren luft och välkända miljöer och en förutsägbarhet jag saknade i Kenya.
Den långa vistelsen i Kenya hade fördelen att vi fick vara tillsammans hela familjen på ett sätt som vi inte är i Sverige. En annan fördel var att vi njöt så länge av att vara i Sverige när vi väl kom hem.
I slutet av juli började jag jobba heltid till augusti. I slutet av augusti döptes Ambros och vi hade många goda vänner och släktingar som var med på den högtiden. I september och oktober jobbade både Cissi och jag halvtid samtidigt som vi skolade in Ambros på Hemmanets förskola där han varit på halvtid tills nu. I slutet av oktober åkte vi till Skåne och mötte släktingar och var även några dagar hos Ambros bästis Primus med familj i Gislöv. I slutet av november firade vi pappa i Huskvarna och alla syskon träffades. December har präglats av advent och jul.

Önskar dig en god avslutning på 2009!

Då får du mycket gärna ge dig tillkänna genom mejl eller kommentar – om du inte har gjort det redan – för det är alltid roligt att veta vem man skriver för.

Vi har fått ett adoptionscentrum här hemma. Ellentin använde igår julklappspengarna till en efterlängtad klapp. Jag vet inte riktigt vad det är, men namnet är rätt kul…. trots att jag är stor motståndare till att ordet adoption används i djursammanhang. Men det här var ju åtminstone låtsasdjur.

Inatt hade det snöat cirka en decimeter till och idag har det kommit lika mycket till. Överväger snöslunga, för när man måste ägna lång tid åt att skotta bort vallar och högar för att lägga den nya snön så blir det lite för mycket av det goda. Har känts i ryggen idag att jag ägnade fyra timmar igår och en halvtimme imorse åt att flytta snö.
Ambros har fortfarande feber så han och jag har hållit oss inne medan Ellentin har varit med kompisen Carro. Cissi har arbetat men snart kommer hon hem och då ska Ellentin och jag fara och fröjdas i mellandagsrean.

Av hustrun fick jag en skiva med Bjørn Eidsvåg i julklapp. Den innehåller en version av en låt han sjöng med Lisa Nilsson på Skavlan i höstas. Blev nyförälskad i låten när jag hörde den då. Jag lyssnade ofta på den för 20 år sedan för den finns med på en kassett jag köpte 1988 tillsammans med ett nothäfte. We believe heter samlingen. Tror att det körarrangemanget inte egentligen gjorde musiken rättvisa för i duett eller solo blir texten tydligare tycker jag. En live-version med Eidsvåg kan du höra här. Tycker han lyckats fånga så mycket vishet i orden.

Claes Svensson har gjort en översättning som är så här:

Jag ser att du är trött
Men jag kan inte gå alla stegen åt dej
Du måste gå dom själv
Men jag vill gå dom med dej
jag vill gå dom med dej.

Jag ser du har det svårt
Men jag kan inte gråta alla tårarna åt dej
Du måste gråta dom själv
Men jag vill gråta med dej
Jag vill gråta med dej

Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet åt dej
Du måste leva det själv
Men jag vill leva med dej
Jag vill leva med dej

Jag ser att du är rädd
Men jag kan inte gå i döden åt dej
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dej
Jag gör död till liv för dej

Jag är liksom Mattias tacksam över julhelgen, och över så mycket. Över att vi just nu får må så bra som familj, att vi – trots att det absolut inte var någon självklarhet – har fått våra efterlängtade barn, att vi är friska och har många människor bland släkt och vänner som är så värdefulla för oss. Som står oss nära. Det har verkligen funnits en julefrid, något som inte går att ta för given, utan som också den väcker tacksamhet.
Samtidigt bär vi med tankar och oro över vänner i sjukdom, sorg och ofrid. Just denna dag påminns vi också om när tsunamin drabbade så många. Sådana katastrofer sker hela tiden, i många länder och i många liv, och det är ibland svårt att förstå att livet kan gå vidare när det värsta har hänt. Att det faktiskt gör det, att jag faktiskt sitter här och mår gott trots de mindre och större flodvågor som har vällt in i mitt liv genom åren, gör mig ännu mer viss i min tro att livet genom Jesus har segrat över döden, att också i det mörkaste är vi burna. Trots att det inte alltid känns, och trots att jag emellanåt har tvivlat på det så är jag viss om att det är så.

Idag var jag mötesledare i vår EFS-kyrka, ett uppdrag som jag saknade under tiden i Kenya. Dagens gudstjänst avslutades med den här psalmen. Hur den låter hörs via länken och hur texten går ser ni här under bilden från imorse.
Från igår eftermiddag snöade det som om himlen var öppen. Det är nog inte alla som ser det som att det var välsignelser som ramlade ner. Men om det var det, så var det rejält tilltaget. Jag tog bussen till kyrkan i förmiddags, för skottningen var ett flertimmarsprojekt. Ellentin var kvar hos mormor och gossarna var hemma eftersom den yngste var febrig. Mattias har klarat av stora delar av skottningen och tar en powernap här intill inför resten. Barnen ligger nyduschade i storasysters säng och ser på film. En Kenya-favorit: Madagaskar!

Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer vilar jag i bön,
växer glädjens tro och hoppets frön.
Du har oss försonat:
Jesu Kristi död räddar oss till liv i överflöd.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer får jag gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.
Gud, du känner ondskan i din egen kropp.
Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer lägger jag mig ned.
När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid.
Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Känner mig tacksam för denna helg som varit. Mycket snö ute och en vilsam jul med familjen. Ellentin ska för andra natten sova hos mormor med sin kusin Elias. Roligt för dem att få vara med varandra!

Ambros favoritjulklapp kom från familjen Carles i Bälinge. En sagobok där Ambros är huvudperson och Olle, Lisa och Primus också figurerar samt en lejonfamilj. Mycket spännande! Har fått läsa den för honom sex gånger hittills.

Ambros trodde på julafton att farfar klätt ut sig till tomte i badmössa och cykelhjälm. Jag kan avslöja att det inte var farfar. Det var en triatlet-tomte!

En engelskspråkig liten julblogg finns här för våra engelsktalande kompisar. Välkommen dit om du vill se andra bilder och läsa lite om vårt firande och om svenska jultraditioner

Familjen Ekhem önskar er en riktigt GOD JUL med önskan om att det, som i psalmen, ska få leta sig in en stråle av Guds kärleks ljus i alla hjärtan!

Söderut kallas denna dag för “Lillejulafton”. Det är ett begrepp som jag inte hört här i Sundsvall.

Ambros och jag for och stödhandlade det sista före jul i förmiddags.Vid ingången till affären mötte vi Arne. Senast vi träffade honom var i Nairobi i november förra året. Roligt att se honom igen!

Kylan är inte lika bister idag, temperaturen har hållit sig mellan 5 och 10 minusgrader, men det var rejält halt på vägarna. Har ägnat oss åt julstädning och paketinslagning. Ikväll har vi suttit och rimmat tilll julklapparna och haft det skönt.

Nu brinner brasan av bränsle från vår gamla farstu – härligt!