Jag sitter i soffhörnet och har familjen inklusive Maria omkring mig. Imorgon är det julafton. Skinkan ska griljeras, granen ska kläs och klappar slås in, men ingen brådskar. Ute är mörkt och kallt, men härinne värmer brasan och skenet från miniatyrkyrkan som mamma fick som barn några år efter andra världskrigets slut.
Igår kväll började julen med en spontan kväll med grannarna när vi struntade i sysslorna och bara satt ner, åt och drack gott och pratade om livet och relationerna, medan barnen hade det bra på annat håll i huset. En sån där stund när livets goda blir så tydligt.
Och stjärnorna glittrar på himmelens rund
Och hela livet ryms i just denna stund
De orden hörde jag sjungas på tisdagkvällen, då jag i sällskap med en annan grannvän var på julkonsert i folkviseton. Den starkaste upplevelsen var en sång som jag förmodligen har hört förut, men aldrig på det här sättet. Texten lyckas formulera det jag känner just nu. Tacksamhet över förmånen att få ha det så gott, blandat med tankar hos och med dem som har det tungt.
Allting gnistrar, allt är tyst
Över vita gator som snön har kysst
Barnen leker på bakgården
Allt andas förväntan, i vinternatten
Och jag viskar en bön i natt
För dom som inget har
För dom som gick in i natten
Utan att hitta tillbaks
Jag viskar en bön i natt
För alla dom som väntar
För dom som har tappat hopp
För alla där ute som längtar
Alla sover nu alla utom jag
Jag hör änglars steg på vårat tak
Vi har haft sån tur, så många goda år
Så många chanser, som en mänska kan få
Och mitt hjärta fylls av stillhet och frid
Något tändes i natt, som räcker ett liv
Och jag viskar en bön i natt
För dom som inget har
För dom som gick in i natten
Utan att hitta tillbaks
Jag viskar en bön i natt
För alla dom som väntar
För dom som har tappat hopp
För alla där ute som längtar
Så viskar jag en bön
Text: Mauro Scocco
