Jag är liksom Mattias tacksam över julhelgen, och över så mycket. Över att vi just nu får må så bra som familj, att vi – trots att det absolut inte var någon självklarhet – har fått våra efterlängtade barn, att vi är friska och har många människor bland släkt och vänner som är så värdefulla för oss. Som står oss nära. Det har verkligen funnits en julefrid, något som inte går att ta för given, utan som också den väcker tacksamhet.
Samtidigt bär vi med tankar och oro över vänner i sjukdom, sorg och ofrid. Just denna dag påminns vi också om när tsunamin drabbade så många. Sådana katastrofer sker hela tiden, i många länder och i många liv, och det är ibland svårt att förstå att livet kan gå vidare när det värsta har hänt. Att det faktiskt gör det, att jag faktiskt sitter här och mår gott trots de mindre och större flodvågor som har vällt in i mitt liv genom åren, gör mig ännu mer viss i min tro att livet genom Jesus har segrat över döden, att också i det mörkaste är vi burna. Trots att det inte alltid känns, och trots att jag emellanåt har tvivlat på det så är jag viss om att det är så.

Idag var jag mötesledare i vår EFS-kyrka, ett uppdrag som jag saknade under tiden i Kenya. Dagens gudstjänst avslutades med den här psalmen. Hur den låter hörs via länken och hur texten går ser ni här under bilden från imorse.
Från igår eftermiddag snöade det som om himlen var öppen. Det är nog inte alla som ser det som att det var välsignelser som ramlade ner. Men om det var det, så var det rejält tilltaget. Jag tog bussen till kyrkan i förmiddags, för skottningen var ett flertimmarsprojekt. Ellentin var kvar hos mormor och gossarna var hemma eftersom den yngste var febrig. Mattias har klarat av stora delar av skottningen och tar en powernap här intill inför resten. Barnen ligger nyduschade i storasysters säng och ser på film. En Kenya-favorit: Madagaskar!

Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer vilar jag i bön,
växer glädjens tro och hoppets frön.
Du har oss försonat:
Jesu Kristi död räddar oss till liv i överflöd.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer får jag gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.
Gud, du känner ondskan i din egen kropp.
Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer lägger jag mig ned.
När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid.
Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.