Ekhemmanets julblogg

Idag gick vår fina tös på jullov. Innan skoldagen var slut fick hon ta emot ett stipendium från rektor. En mycket stolt mamma visar upp beviset. Stolt och osmakligt långsint när jag tänker att kanske denna peng kommer från nån av alla de fonder vi inte fick medel ur för att betala Svenska skolan i Nairobi. Bra att flickan är så framåt att det blir lite utdelning ändå.

En annan fin utdelning blev det på min trevliga lunchdate idag. Catrin hade av ett kenyanskt tyg som hon hade fått av oss sytt fina hjärtan till vår gran. Härlig doft av lillemans första land och av en kärleksfull vän. Som för övrigt har en miljövänlig och spännande affär värd att besöka.

Just nu är Mattias på jobbpartaj och jag och barnen har besök vid granen ikväll av barndomsvännen Ulrica som är hemma på Hemmanet över jul. Just nu roas vi av Äntligen hemmas julspecial.

Och till sist en bild från november 2008, när vi hade vårt första möte med Ambros. Den första veckan var vi tvungna att lämna honom att sova på barnhemmet. Då hade han varmt på sig: en tigerdräkt i fleece. Just en sån dräkt hittade jag på Toi market sista veckan i Kenya. Den kostade bara 30 kronor (300 shilling) men värmer nu Ambros under de kalla vinternätterna. Just nu är dräkten på, men gossen verkar inte det minsta sömnig utan far omkring som ett yrväder. Kanske blir det lite sovmorgon imorgon när det är dan före dan….
Tigerdräkten omnämns förresten i lokalradio när Ambros och jag intervjuas 20 minuter in i det här programmet.

Idag kom det mycket snö på en gång. Då kan man skotta ihop lite nya mönster och högar. Utemöblerna har vi ännu inte flyttat in. Vem vet, kanske får vi lust att fika ute i jul? Då är det skönt att slippa släpa möbler!
Jag klippte Ambros i eftermiddags, men han tycker det blev kallt om huvudet och vägrar ta av sig mössan. Han ska ha den när han sover säger han. Får se hur det blir med det.

Detta skrivs i simhallen. Inte på en bärbar utan på min nya tekniska vän: en iPhone. Vi är annars rätt “ute” när det gäller det senaste inom tekniken. Har usel CD-spelare från Clas Ohlson, TV som är tjockare än den är skärmstor etc. Funkar fint och jag längtar sällan efter några mackapärer. Men denna telefon… oj vad den kan bjuda mig på guldkant och extra skjuts åt vila och aktivitet. Foto från SPA-förmiddag med god vän pytsades direkt ut på Facebook. Busstider och adresser hittas snabbt på Internet. Under förmiddagens härliga skottning podgudstjänst från både Taizé och Vineyard. Nyss på promenaden humor med Mia & Klara, och nu julmusik i lurarna medan jag halvtittar på Ellentin som har julavslutning med simträningen. I vanliga fall brukar vi lämna, åka iväg och sen hämta en ombytt tjej. Idag kändes det dock gott att helga vilodagen genom att vänta kvar på den varma läktaren. Ute snöar det fortfarande. Härligt!

Ellentin har alltid gillat att leka i snön, och lillebror är likadan. Första dagen som snön låg tjock på marken var han som en yster kalv….eller pepparkaksbock…på väg från förskolan. Ömsom sprang, ömsom kastade sig raklång i snön. Första sparkturen gav glädjetjut liksom tefatsåkningen idag med goa grannar. Hela landet verkar ha snö nu. Igår pratade vi med bästis Primus i Trelleborg som också får uppleva snöyra där på sydspetsen. En vit jul verkar möjlig på många håll. Vi njuter av vinter efter den långa och fina sommaren i Kenya. Svensk television är också något som uppskattas. Årets julkalender roar mig inte så mycket tyvärr, men nygamla På spåret gör det. Ambros har förkunnat att han och storasyster ska vara med i både Dobidoo och På spåret när han blir stor! När vi såg det sistnämnda igår började en ny tågresa med ledtrådar. På åtta poäng, dvs efter andra ledtråden, utropar Ambros Trelleborg. Och just dit var resan på väg! Vi förvånades över det rätta svaret från treåringen men kanske det inte var så underligt att det kom eftersom gossens hjärta till stora delar befinner sig just i Trelleborg!

Jag känner inte min iPhone till fullo, och lyckades inte lägga in detta från simhallsläktaren. Men nog är den en makalös manick! Jag är glad att varken vara manick eller makelös. Maken och jag fortsätter för övrigt bloggjämlikheten och skriver varannat inlägg också i julbloggen.
Kul att just du har hittat hit! Berätta gärna det genom att kommentera eller mejla en hälsning till alla@ekhemmanet.se

Idag har det blitt blitt. Bara 10 minusgrader ute. Körde några vändor med skrot till återvinningscentralen. Sedan åkte Ellentin och jag till Statoil för att fixa med pyspunka på bilen. På burken jag köpte stod att man efter behandling skulle åka 5-10 km för att medlet skulle verka. Vi bestämde oss för att åka ut till Lubban.

När vi kört över järnvägsspåret i Ovansjö märktes det att det snöat betydligt mer där än hemma. När vi kom till vägbommen i Lubban var Birgitta där för att skotta så Ellentin och jag hängde på och skottade de dryga två-tre dm som kommit. Härligt! Ellentin byggde en stor snögrotta.

Sedan for vi till Kvissle och Ellentin handlade julklapp till lillbrorsan och sen gick vi på Kvantum. Väl där lyckades jag tappa mobilen. När jag gick för att leta den såg jag en ur personalen ringa med den. Sa att det verkar vara min mobil och hon berättade att hon hittat en hon kände i mobilens telefonbok så hon hade ringt henne för att få veta vilket nummer hon ringde från. Visade sig att vår gemensamma bekant var Karin Sundström – en av våra goda vänner här på Hemmanet!

Vi åkte och handlade en julgran på vårt stam(!)ställe i Värsta. Den står nu på mellanförvaring i vår ännu inte helt färdigbyggda farstu.

Några bilder från idag tagna med min mobil:

Ambros har under hösten börjat på deltid på Hemmanets förskola. Och liksom storasyster alltid gjorde säger han aldrig att han ska till dagis. Han går på “föskolan”. Det berör förmodligen både på att hans föräldrar är språknördar och att vi har förskollärare i vänkretsen. Även Öppen förskola har det varit under hösten. Varannan vecka har Granloholms kyrka en härlig stund för adoptivfamiljer. När det var dags för julavslutning och man fick klä ut sig var det ingen tomte som Ambros ville vara – utan en pepparkaksbock. Den fina boken som Ellentin har fått av farmor, liksom en sång har inspirerat till det:

Sätt dej på bocken
och håll mej i rocken
sen så rider vi bort i galopp
till pepparkakskungen
men då blir du tvungen
lova att ej äta kungen opp

Även förskolan fick besök av en pepparkaksbock när det var dags för mysigt lussande ute på förskolegården. Luciafirandet var för övrigt rekordartat detta år. Ellentin lussade och gav oss massor av skön julstämning med simsällskapet, kyrkokören och skolan. Vid det sistnämnda kom äntligen snön och kylan och vi har haft flera dagar med temperaturer runt -20. Förutom lussandet har vi ägnat en stor del av advent åt att göra jul tillsammans med dem vi saknade så mycket förra året. Redan vid första advent började vi, med familjefest hemma hos barnens farmor och årfyllande farfar.

Idag jobbade jag min sista dag för i år! Känns jätteskönt att ha jullov från och med nu! Fast jag kommer okynnesjobba lite på tisdag eftermiddag.

I eftermiddags hade vi besök av familjen Duveskog. Senast vi träffades var i mars i Nairobi, strax innan de for hem efter avklarad adoption. Roligt att deras stora tjej Hanna och Ellentin fortsatte där de slutat i mars och likaså Ambros och Esther. Kul att träffas igen alltså!

Sedan for vi till de sydligare och kyligare delarna av kommunen; Forsa (-20 grader). Grattade moster Mia som fyller jämnt (2×18). Lillebrodern i Värmeland fyller också idag. Hurra för dem!

Långt innan vi klev in i advent ägde det första lussebullsbaket rum hemma hos oss på Ekhemmanet. Inte riktigt så tidigt fanns tanken på en julblogg, men här är den nu – som en förlängning av julhälsningen 2009.
Välkomna!
Eller för den som så vill…
…Karibuni!