Ekhemmanets julblogg

Först ett tack för de kommentarer och mejl vi fått hittills i bloggen. Få men naggande goda. Kommentera gärna mer. Det är som sagt värdefullt och gott att veta vem som läser och följer med oss här. Idag har Ellentin också gjort comeback i bloggvärlden, och vill gärna ha besök och hälsningar här.

Så kommer här vårt 2010 i bilder.

Januari
Ellentin tjejhelgade i Stockholm och fyllde 11 år, Ambros var på Kenyagala i grannbyn och Mattias och hans far gav oss ett nytt köksgolv.

Februari
Vi åt många middagar med vänner och släktingar, åkte pulka, Cecilia sammanträdde med Kost & Näring i Sthlm och vi powerpointade om kenyatiden i kyrkan.

Mars
Mattias sjöng med Py, vi firade fjällaktigt sportlov i Lubban, överraskade Susann som fyllde 40 och hade återträffar i Stockholm

April
Skärtorsdagsbrasa, kyrkpåsk, garderobsröj, vårbak, besök av många vänner och valborgsbrasa.

Maj
Mattias åkte på körresa till Prag, vi var på Kenyaåterträff i Orsa och Cecilia fick höra sina sångtexter bli skön musik i studio.

Juni
Ellentin var med och invigde Himlabadet, Cecilia var med i nylansering av EFS-kyrkans hemsida, farbror Simon kom och hälsade på, Ambros gick simskola och vi firade midsommar på väg till Mallorca på försenad 65-årsresa för och med mormor och moster Mias familj.

Juli
Vi badade, solade, åt och myste på Mallis samt firade ett år i Sverige, 18-årig bröllopsdag, 18-årig katt och 4-årsdag. Dessutom var vi bröllopsgäster, kryssade till Åbo med Carles, lekte hos farmor och farfar och gjorde ALV med Sörlings.

Augusti
Mattias och Ellentin var på scoutläger, äppelträdet dignade och vi började skolor och jobb efter åtta härliga semesterveckor. Dessutom fyllde Mattias 40 år och firade med golf och herrgårdsmiddag tillsammans med en hög familjemedlemmar.

September
Stor fyrtioårsfest firades på Skatans dansbana med många kära, Cecilia passerade också strecket och fick göra ett efterlängtat besök på Bokmässan i Göteborg.

Oktober
Barnen och mamman var på Tutti Frutti-konsert och Mattias var på scoutledarforum. En höjdpunkt var när Hemmanetvänner bjöd 40-åringarna på en dygnslång jordenruntresa i grannskapet.

November
Ambros gjorde biopremiär (inkl foajébus med mammas sjal), hela familjen bjöds på äventyr på Boda Borg, farfar hjälpte till att fixa hallen, några av oss himlabadade med Adoptionscentrum och vi firade advent i våra tre kyrkor.

December
Mattias reste iväg på UCL-kurs, Ellentin sjöng solo på musikcafé och var Svartviks kyrkas Lucia, Ambros var pepparkaksbock på förskolan och Cecilia blev efter att ha blivit bedömd invald som medlem i Sveriges Författarförbund.

Ett år av mycket glädje, en del ledsamheter och mycket kärlek.

Enligt språkrådet är december månads nyord app.

“App är en förkortning av applikation, som i sammanhanget betyder ’datorprogram’. Appen är en typ av program som har en direkt nytta för den vanliga användaren, till skillnad från andra typer av program som exempelvis operativsystem. På senare tid har app främst kommit att stå för program och funktioner som hör till mobiltelefoner och surfplattor.”

Man konstaterar vidare att det inte är ett nytt ord men att det fått betydligt större och bredare spridning än tidigare.
Under november och december har även jag börjat använda ordet och har hittat flera roliga appar till min telefon.

Jag tycker det är roligt med nyord och gör härmed som de stora kvällstidningarna och presenterar här hela listan på månadens nyord 2010 enligt språkrådet.

december
app

november
påverkare

oktober
viral

september
politikerbok

augusti
okonferens

juli
lillebrorssamhälle

juni
morotsaktivism

maj
inaskad

april
kombinatör

mars
festhets

februari
grafen

januari
yukigassen

Källa http://www.sprakradet.se/6299

För oss som har förunnats gåvan att bli föräldrar är något av det viktigaste att barnen mår bra och att de har vänner. Hos oss är det hittills bara storasyster som så gott som dagligen umgås med kompisar. Fina vänner som hon mår bra med. Det är gott att veta. Lillebror har ännu inte kommit till fasen att han sticker iväg till kompisar, men pratar glatt om sina förskolekompisar på ett sätt som visar att han har det bra med dem han leker med.

För båda barnen finns det vänner som har en alldeles särskilt plats. Nära hjärtat.

När Ellentin föddes i Uppsala 1999 var Maria och Kjell några av de vänner som vi umgicks tätast med. Exakt en månad efter vår dotters födelse kom deras Lisa, och flickorna träffades redan samma dag och sedan så gott som dagligen tills vi flyttade till Sundsvall när flickorna var drygt 2½ år. Trots flytten fortsatte de betrakta varandra som bästisar och har också idag, som snart 12-åringar, ett band till varandra som gör att de månader som går mellan mötena blir som obefintliga när de väl träffas. Familjen Carles besökte oss i Kenya under vår omvälvande adoptionsvistelse, och det är oerhört värdefullt för hela vår familj att de delade den tiden med oss så konkret.

Också lillebror har en kär vän som han har växt upp med. Ett halvår efter Ambros föddes Primus och kom till samma barnhem i Nyeri, Kenya. Där växte de upp som två av ungefär femton barn och sov i sängarna intill varandra. Nu bor de båda i Sverige och kärleken de har till varandra påminner om hur storasyster och hennes bästis talade om varandra i samma ålder. I båda fallen trivs Mattias och jag dessutom mycket bra med bästisarnas föräldrar, vilket gör det lätt att se till att träffas hyfsat regelbundet.

Det ligger förväntan i luften. Idag kommer Primus och hans föräldrar hela vägen från Sveriges sydspets för att hälsa på och fira nyår med oss.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Så står det i första artikeln i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Utifrån det hade jag tänkt mig ett storvulet resonemang, men det mäktar jag inte.

Däremot har jag funderat en del på hur vanligt det är att man värderar sig själv och andra på olika sätt. Ett ord som jag inte gillar är förtjänar. Ett annat är värd. Åtminstone när man använder dem som “Det har jag förtjänat”, eller “Det är du värd”. Om jag utgår från att alla människor är lika mycket värda blir det ju nonsens. I andra fall måste jag hantera komplicerade nivåskillnader grundat på att man är värd något för att man gör något.

Jag skulle kunna utveckla tankarna mer, men istället ska jag se på TV. Det är jag värd.

Ett år har gått, ja. Med mycket innehåll för hela familjen.
Jag har haft förmånen att, vid sidan av “vanligt” jobb på deltid, kunna ägna mer tid åt mitt skrivande. En syssla som inte genererar inkomst i form av pengar men som är ovärderlig för välmåendet. Jag tror att det är viktigt för alla, men extra noga för oss som en gång har kraschat in i den omtalade väggen att vi hittar sätt att landa och samla kraft. Skrivandet är så för mig. Andra romanen, novellsamling, artikelskrivande och bloggande är det som pågår i huvudet. Tillsammans med den ogenerade glädjen över att nyss ha blivit godkänd som medlem i författarförbundet.

Idag har jag en värdefull skrivardag. Massor av te. Lussebullar till lunch. Långkalsonger och femton år gammal fleecekofta.
Jag har inte presterat så mycket på skrivarfronten ännu idag, för tankarna hamnade halvvägs tillbaka i livet. I år har vi nämligen blivit påminda om att tiden går. Både Mattias och jag har fyllt 40 år och i samma veva firade vi att det gått 20 år sedan vi träffades.
Gott!
Att fylla 40 och vara glad över hur livet har blivit.
Att få ha det gott med den livskamrat som är lika värdefull idag som då när vi möttes. Nej, mycket mer förresten!

Ett tjugo år gammalt fotoalbum åkte fram: