Ekhemmanets julblogg

Julbloggen vaknar till och familjen Ekhem sänder här årets julhälsning till just dig, med tillönskan om fina juldagar 2011.

Den första delen av hälsningen blir en bild från 70-talet, eller så var den från Huskvarnabesöket förra helgen med den ålderdomliga känslan framlekt i en applikation till telefonen. Tänk så mycket som har hänt sedan 1970. Och bara sedan julen 2010. Det återkommer vi till. Tills dess: GOD DAG före dag!

Cecilia, Ambros, Ellentin och Mattias

Det är Annandag. Det stormar och snöar ymnigt. Barnen (alla tre) spelar Wii och Mattias är ute och skottar. Jag hoppas på att få ta över snart. Skottning (av lätt snö) och matlagning är nog de enda hushållssysslor som jag egentligen roas av.
För det är rätt jobbigt “att ha ett hushålle” som Lotta på Bråkmakargatan sa. Men inget jag skulle vilja vara utan.

Lotta är för övrigt en träffsäker beskrivning av en fyra-femårings upptåg och idéer. Vår 4½-åring kom igår på idén att han inte skulle sova. Det brukar annars gå rätt fort efter bok, aftonbön och sång. Men igår var tankarna nog mest hos bästisen som ska komma hit, och det gick inte att komma till ro. Efter 2½ timme gav mamman upp och vi gick ner till de andra. Ambros gick med i vinnarlaget och smaskade pepparkaksfil innan alla gick och la sig 23:30. Den yngste minst trött.

Ovan nämnde 4-åring kom, apropå idéer, nyss och sa till mig (efter att ha blåst mig hårt i luggen): “Mamma, ditt hår står på händerna!”

Annandagen för två år sen firade vi med att spela spel med våra grannar som vi umgicks mycket med den där speciella julen när vi nyss hade tagit emot våra barn. Det är alltid roligt att veta vilka man umgås med, så skriv gärna en hälsning bland kommentarerna eller via alla@ekhemmanet.se om du firar julen med oss här.

På begäran kommer nu ett nytt år med familjen Ekhems julblogg!
Om man nu får säga “på begäran” även om det är ungefär en person som har frågat efter julbloggen?

Istället för pappersjulkort kommer här liksom i fjol vår digitala julhälsning.
Välkommen!

Har drabbats av förkylning. Jag tror att det är Ambros som har smittat mig. Elak hosta och nästan ingen röst kvar har jag. Därför var det skönt med en tvådagars arbetsvecka. Ambros förkylning är på tillbakagång.

Flickorna i familjen gav sig av mot Stockholm på tjejhelg tillsammans med Karin och Carro så Ambros och jag håller ställningarna hemma. Gossen har bestämt att vi ska äta godis och se på “På spåret”. Det låter skönt tycker jag.

Ute har den strängaste kylan gett med sig och nu är det bara -10 grader. Det ihärdiga arbetet med att lösa isproppar i vattenledningarna på övervåningen med hjälp av kupévärmare har lyckats så nu verkar det kunna gå att duscha igen. Nu hoppas jag att det inte blir lika kallt igen – tycker inte mig kunna se nån nytta med temperaturer under 15 minusgrader.

Har fått låna ett tjusigt hemmabygge till skidpulka av gode kamraten Stefan så om vi frisknar till åker Ambros och jag på skidutflykt i helgen.

Vattnet i julgransfoten försvinner fort, och det visade sig inte bero på en törstig gran utan på en törstig gammal katt.
Vattnet på övervåningen är också puts väck sedan imorse, kallvattnet har kommit åter men varmvattenledningen har frusit. Det har nog varit närmare -30 inatt. Nu går en kupévärmare för fullt mot det förmodade köldstället i hopp om att vi ska slippa lägga pengar på nån rörfirma.

På nyårsafton packade vi in oss i bilen och åkte till Lubban. Ambros feber började ge med sig och Mattias rygg var en smula medgörligare – men skottförbudet kvarstod för hans del, så jag fattade skoveln. Mycket snö hade kommit också här men det var ingen brådska och rätt behaglig motion. Kvällen firade vi fyra tillsammans med god mat, sällskapsspel, mycket tacksamhet och lite sömn innan tre av oss var halvvakna då det nya decenniet såg sitt ljus. Eller mörker. När ljuset och nyårsdagsmorgonen kom konstaterade jag att det hade snöat mycket. Igen. Nu började min övertygelse naggas i kanten. Den där övertygelsen om att det “kan inte komma för mycket snö”. Jag ändrar mig. Nu är det mer än lagom. Det har fortsatt snöa hela dagen. Vi fastnade en gång på väg från Lubban till stan och fick dras loss av en traktor. I stan var det lika snöigt men vi lyckades ändå hitta uppsalavännen Hans där bland snödrivorna, och hann med att bli bjudna på en trevlig restaurangmiddag och prata en del innan Hans tåg skulle gå.

Vi skulle ha stannat i Lubban en natt till men skippade det eftersom de inplanerade vännerna inte kunde komma och snöandet bara fortsatte. Mattias fick åka på en långsam resa för att hämta alla våra prylar och matvaror. Tänk så mycket man kan släpa med sig för ett par dagar…. När han kom hem var jag ute och skottade vår garageinfart för andra gången på några timmar. Just utanför vårt hus fastnade en bil i snödrivan och vi försökte med olika medel hjälpa dem ett bra tag. En annan bil kom och bidrog till att det projektet kunde avslutas, och precis till klockan 20.00 satt hela familjen bänkade vid På Spåret med allehanda godsaker på soffbordet. Och ute kommer det mer vitt hela tiden. Gott om nytt.
Och ett på alla sätt GOTT NYTT år önskar vi alla våra släktingar och vänner!

Sparkarna och pulkorna som användes på juldagen syns det inte mycket av en vecka senare.