Ekhemmanets julblogg

Igår fick vi besök av vänner vi träffar alldeles för sällan: Christer, Karin och Axel. De stannade till idag och följde med och lyssnade när Ellentin sjöng i julspelet med juniorkören i Svartviks kyrka. Mellan Ambros och Axel skiljer det bara några månader och de hade jättekul ihop.

Imorgon arbetar jag igen efter att ha varit ledig sedan 18 december, känns ovant, men det är ju en lagom lång arbetsvecka.

Nu sitter vi och tittar på Ellentins favoritfilm – Föräldrafällan. En klassiker!

Ute fortsätter snön att falla ymnigt och vi gör oss redo för nyårsfirande. Jag kommer avstå skottning eftersom ryggen inte riktigt skulle hålla. Fick hjälp av min hulda hustru att kliva ur sängen i förrgår eftersom jag inte klarade av det själv. Sedan fick jag krypa på alla fyra innan jag med svåra problem lyckades ta mig till upprätt läge. Nu är det klart bättre och jag är tacksam att det finns smärtstillande meducin.

När jag tänker tillbaka på 2009 har jag olika minnen. Några korta här: Året inleddes i trädgården runt en eld hos goda vänner på Amboseli rd i Nairobi. I januari kom svärmor på efterlängtat besök och vi hade poolparty på Ellentins födelsedag. Svärfar dog hemma i Sundsvall. I februari åkte Cissi och Ellentin hem på begravning. I mars hade vi flera Sverigebesök av syster Maria m fl. Vi åkte också och hälsade på barnhemmet där Ambros vuxit upp. I april minns jag en lång cykeltur med Jonas i Rift Valley.
I maj och juni dominerade frustration och oro att få vara kvar i landet tills vidare. Midsommarafton var dagen då det slutliga beslutet om att Ambros är vår son fattades av domaren. En dag att fira extra framöver!
När vi fick komma hem till Sverige i början av juli var det fantastiskt härligt att komma hem till sommaren! Klar och ren luft och välkända miljöer och en förutsägbarhet jag saknade i Kenya.
Den långa vistelsen i Kenya hade fördelen att vi fick vara tillsammans hela familjen på ett sätt som vi inte är i Sverige. En annan fördel var att vi njöt så länge av att vara i Sverige när vi väl kom hem.
I slutet av juli började jag jobba heltid till augusti. I slutet av augusti döptes Ambros och vi hade många goda vänner och släktingar som var med på den högtiden. I september och oktober jobbade både Cissi och jag halvtid samtidigt som vi skolade in Ambros på Hemmanets förskola där han varit på halvtid tills nu. I slutet av oktober åkte vi till Skåne och mötte släktingar och var även några dagar hos Ambros bästis Primus med familj i Gislöv. I slutet av november firade vi pappa i Huskvarna och alla syskon träffades. December har präglats av advent och jul.

Önskar dig en god avslutning på 2009!

Inatt hade det snöat cirka en decimeter till och idag har det kommit lika mycket till. Överväger snöslunga, för när man måste ägna lång tid åt att skotta bort vallar och högar för att lägga den nya snön så blir det lite för mycket av det goda. Har känts i ryggen idag att jag ägnade fyra timmar igår och en halvtimme imorse åt att flytta snö.
Ambros har fortfarande feber så han och jag har hållit oss inne medan Ellentin har varit med kompisen Carro. Cissi har arbetat men snart kommer hon hem och då ska Ellentin och jag fara och fröjdas i mellandagsrean.

Av hustrun fick jag en skiva med Bjørn Eidsvåg i julklapp. Den innehåller en version av en låt han sjöng med Lisa Nilsson på Skavlan i höstas. Blev nyförälskad i låten när jag hörde den då. Jag lyssnade ofta på den för 20 år sedan för den finns med på en kassett jag köpte 1988 tillsammans med ett nothäfte. We believe heter samlingen. Tror att det körarrangemanget inte egentligen gjorde musiken rättvisa för i duett eller solo blir texten tydligare tycker jag. En live-version med Eidsvåg kan du höra här. Tycker han lyckats fånga så mycket vishet i orden.

Claes Svensson har gjort en översättning som är så här:

Jag ser att du är trött
Men jag kan inte gå alla stegen åt dej
Du måste gå dom själv
Men jag vill gå dom med dej
jag vill gå dom med dej.

Jag ser du har det svårt
Men jag kan inte gråta alla tårarna åt dej
Du måste gråta dom själv
Men jag vill gråta med dej
Jag vill gråta med dej

Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet åt dej
Du måste leva det själv
Men jag vill leva med dej
Jag vill leva med dej

Jag ser att du är rädd
Men jag kan inte gå i döden åt dej
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dej
Jag gör död till liv för dej

Känner mig tacksam för denna helg som varit. Mycket snö ute och en vilsam jul med familjen. Ellentin ska för andra natten sova hos mormor med sin kusin Elias. Roligt för dem att få vara med varandra!

Ambros favoritjulklapp kom från familjen Carles i Bälinge. En sagobok där Ambros är huvudperson och Olle, Lisa och Primus också figurerar samt en lejonfamilj. Mycket spännande! Har fått läsa den för honom sex gånger hittills.

Ambros trodde på julafton att farfar klätt ut sig till tomte i badmössa och cykelhjälm. Jag kan avslöja att det inte var farfar. Det var en triatlet-tomte!

Söderut kallas denna dag för “Lillejulafton”. Det är ett begrepp som jag inte hört här i Sundsvall.

Ambros och jag for och stödhandlade det sista före jul i förmiddags.Vid ingången till affären mötte vi Arne. Senast vi träffade honom var i Nairobi i november förra året. Roligt att se honom igen!

Kylan är inte lika bister idag, temperaturen har hållit sig mellan 5 och 10 minusgrader, men det var rejält halt på vägarna. Har ägnat oss åt julstädning och paketinslagning. Ikväll har vi suttit och rimmat tilll julklapparna och haft det skönt.

Nu brinner brasan av bränsle från vår gamla farstu – härligt!

Idag kom det mycket snö på en gång. Då kan man skotta ihop lite nya mönster och högar. Utemöblerna har vi ännu inte flyttat in. Vem vet, kanske får vi lust att fika ute i jul? Då är det skönt att slippa släpa möbler!
Jag klippte Ambros i eftermiddags, men han tycker det blev kallt om huvudet och vägrar ta av sig mössan. Han ska ha den när han sover säger han. Får se hur det blir med det.

Idag har det blitt blitt. Bara 10 minusgrader ute. Körde några vändor med skrot till återvinningscentralen. Sedan åkte Ellentin och jag till Statoil för att fixa med pyspunka på bilen. På burken jag köpte stod att man efter behandling skulle åka 5-10 km för att medlet skulle verka. Vi bestämde oss för att åka ut till Lubban.

När vi kört över järnvägsspåret i Ovansjö märktes det att det snöat betydligt mer där än hemma. När vi kom till vägbommen i Lubban var Birgitta där för att skotta så Ellentin och jag hängde på och skottade de dryga två-tre dm som kommit. Härligt! Ellentin byggde en stor snögrotta.

Sedan for vi till Kvissle och Ellentin handlade julklapp till lillbrorsan och sen gick vi på Kvantum. Väl där lyckades jag tappa mobilen. När jag gick för att leta den såg jag en ur personalen ringa med den. Sa att det verkar vara min mobil och hon berättade att hon hittat en hon kände i mobilens telefonbok så hon hade ringt henne för att få veta vilket nummer hon ringde från. Visade sig att vår gemensamma bekant var Karin Sundström – en av våra goda vänner här på Hemmanet!

Vi åkte och handlade en julgran på vårt stam(!)ställe i Värsta. Den står nu på mellanförvaring i vår ännu inte helt färdigbyggda farstu.

Några bilder från idag tagna med min mobil: