Ekhemmanets julblogg

Familjen Ekhem önskar er en riktigt GOD JUL med önskan om att det, som i psalmen, ska få leta sig in en stråle av Guds kärleks ljus i alla hjärtan!

Söderut kallas denna dag för “Lillejulafton”. Det är ett begrepp som jag inte hört här i Sundsvall.

Ambros och jag for och stödhandlade det sista före jul i förmiddags.Vid ingången till affären mötte vi Arne. Senast vi träffade honom var i Nairobi i november förra året. Roligt att se honom igen!

Kylan är inte lika bister idag, temperaturen har hållit sig mellan 5 och 10 minusgrader, men det var rejält halt på vägarna. Har ägnat oss åt julstädning och paketinslagning. Ikväll har vi suttit och rimmat tilll julklapparna och haft det skönt.

Nu brinner brasan av bränsle från vår gamla farstu – härligt!

Idag kom det mycket snö på en gång. Då kan man skotta ihop lite nya mönster och högar. Utemöblerna har vi ännu inte flyttat in. Vem vet, kanske får vi lust att fika ute i jul? Då är det skönt att slippa släpa möbler!
Jag klippte Ambros i eftermiddags, men han tycker det blev kallt om huvudet och vägrar ta av sig mössan. Han ska ha den när han sover säger han. Får se hur det blir med det.

Detta skrivs i simhallen. Inte på en bärbar utan på min nya tekniska vän: en iPhone. Vi är annars rätt “ute” när det gäller det senaste inom tekniken. Har usel CD-spelare från Clas Ohlson, TV som är tjockare än den är skärmstor etc. Funkar fint och jag längtar sällan efter några mackapärer. Men denna telefon… oj vad den kan bjuda mig på guldkant och extra skjuts åt vila och aktivitet. Foto från SPA-förmiddag med god vän pytsades direkt ut på Facebook. Busstider och adresser hittas snabbt på Internet. Under förmiddagens härliga skottning podgudstjänst från både Taizé och Vineyard. Nyss på promenaden humor med Mia & Klara, och nu julmusik i lurarna medan jag halvtittar på Ellentin som har julavslutning med simträningen. I vanliga fall brukar vi lämna, åka iväg och sen hämta en ombytt tjej. Idag kändes det dock gott att helga vilodagen genom att vänta kvar på den varma läktaren. Ute snöar det fortfarande. Härligt!

Ellentin har alltid gillat att leka i snön, och lillebror är likadan. Första dagen som snön låg tjock på marken var han som en yster kalv….eller pepparkaksbock…på väg från förskolan. Ömsom sprang, ömsom kastade sig raklång i snön. Första sparkturen gav glädjetjut liksom tefatsåkningen idag med goa grannar. Hela landet verkar ha snö nu. Igår pratade vi med bästis Primus i Trelleborg som också får uppleva snöyra där på sydspetsen. En vit jul verkar möjlig på många håll. Vi njuter av vinter efter den långa och fina sommaren i Kenya. Svensk television är också något som uppskattas. Årets julkalender roar mig inte så mycket tyvärr, men nygamla På spåret gör det. Ambros har förkunnat att han och storasyster ska vara med i både Dobidoo och På spåret när han blir stor! När vi såg det sistnämnda igår började en ny tågresa med ledtrådar. På åtta poäng, dvs efter andra ledtråden, utropar Ambros Trelleborg. Och just dit var resan på väg! Vi förvånades över det rätta svaret från treåringen men kanske det inte var så underligt att det kom eftersom gossens hjärta till stora delar befinner sig just i Trelleborg!

Jag känner inte min iPhone till fullo, och lyckades inte lägga in detta från simhallsläktaren. Men nog är den en makalös manick! Jag är glad att varken vara manick eller makelös. Maken och jag fortsätter för övrigt bloggjämlikheten och skriver varannat inlägg också i julbloggen.
Kul att just du har hittat hit! Berätta gärna det genom att kommentera eller mejla en hälsning till alla@ekhemmanet.se

Idag har det blitt blitt. Bara 10 minusgrader ute. Körde några vändor med skrot till återvinningscentralen. Sedan åkte Ellentin och jag till Statoil för att fixa med pyspunka på bilen. På burken jag köpte stod att man efter behandling skulle åka 5-10 km för att medlet skulle verka. Vi bestämde oss för att åka ut till Lubban.

När vi kört över järnvägsspåret i Ovansjö märktes det att det snöat betydligt mer där än hemma. När vi kom till vägbommen i Lubban var Birgitta där för att skotta så Ellentin och jag hängde på och skottade de dryga två-tre dm som kommit. Härligt! Ellentin byggde en stor snögrotta.

Sedan for vi till Kvissle och Ellentin handlade julklapp till lillbrorsan och sen gick vi på Kvantum. Väl där lyckades jag tappa mobilen. När jag gick för att leta den såg jag en ur personalen ringa med den. Sa att det verkar vara min mobil och hon berättade att hon hittat en hon kände i mobilens telefonbok så hon hade ringt henne för att få veta vilket nummer hon ringde från. Visade sig att vår gemensamma bekant var Karin Sundström – en av våra goda vänner här på Hemmanet!

Vi åkte och handlade en julgran på vårt stam(!)ställe i Värsta. Den står nu på mellanförvaring i vår ännu inte helt färdigbyggda farstu.

Några bilder från idag tagna med min mobil:

Ambros har under hösten börjat på deltid på Hemmanets förskola. Och liksom storasyster alltid gjorde säger han aldrig att han ska till dagis. Han går på “föskolan”. Det berör förmodligen både på att hans föräldrar är språknördar och att vi har förskollärare i vänkretsen. Även Öppen förskola har det varit under hösten. Varannan vecka har Granloholms kyrka en härlig stund för adoptivfamiljer. När det var dags för julavslutning och man fick klä ut sig var det ingen tomte som Ambros ville vara – utan en pepparkaksbock. Den fina boken som Ellentin har fått av farmor, liksom en sång har inspirerat till det:

Sätt dej på bocken
och håll mej i rocken
sen så rider vi bort i galopp
till pepparkakskungen
men då blir du tvungen
lova att ej äta kungen opp

Även förskolan fick besök av en pepparkaksbock när det var dags för mysigt lussande ute på förskolegården. Luciafirandet var för övrigt rekordartat detta år. Ellentin lussade och gav oss massor av skön julstämning med simsällskapet, kyrkokören och skolan. Vid det sistnämnda kom äntligen snön och kylan och vi har haft flera dagar med temperaturer runt -20. Förutom lussandet har vi ägnat en stor del av advent åt att göra jul tillsammans med dem vi saknade så mycket förra året. Redan vid första advent började vi, med familjefest hemma hos barnens farmor och årfyllande farfar.