När Ellentin kommit hem från sin körövning ikväll och Mattias ilat iväg till sin bänkade vi oss barnen och jag med måbramedicin, eller feelgood som man säger på svenska: lussebullsfika och Madickenfilm.

Vi är riktiga Astriderianer i vår familj och just Madicken hör till min barndoms bästa böcker och filmer. När Ellentin var 2½ år (2001) vann vi en tvådagarsvistelse på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Jag hade varit där tidigare, 1990 med andra Astrid-fantaster: vänner från folkhögskoleprojektet som tog oss till Zimbabwe. Mycket hade hänt på ALV sedan dess, och Mattias och jag skuttade glatt runt mellan Astridmiljöerna med tösen som ännu inte hade hunnit lära känna Astridfigurerna. Men det gjorde hon med besked under de två dagarna på ALV. Hela hösten efteråt berättade hon för i princip alla hon mötte “Ja ha träffa Pippi!”. Sen följde flera härliga år av Astridfrossa.

Sommaren 2008, när vi hade skickat våra adoptionsdokument till Kenya, var vi och hälsade på svärföräldrarna i Huskvarna och besökte en fin Astridföreställning i Stadsparken i Jönköping. Då slog det mig att vi skulle få uppleva hela Astrid-skatten en gång till, med ett till barn. Lycka! Också den fjärde familjemedlemmen delar nu intresset, och fick för första gången besöka Astrid Lindgrens Värld i somras. Det blir garanterat många fler besök i denna fantastiska park.

Jag har förresten inte bara närt ett par Astriderianer vid min barm.
En matbloggare har närts där också.