Ett år har gått, ja. Med mycket innehåll för hela familjen.
Jag har haft förmånen att, vid sidan av “vanligt” jobb på deltid, kunna ägna mer tid åt mitt skrivande. En syssla som inte genererar inkomst i form av pengar men som är ovärderlig för välmåendet. Jag tror att det är viktigt för alla, men extra noga för oss som en gång har kraschat in i den omtalade väggen att vi hittar sätt att landa och samla kraft. Skrivandet är så för mig. Andra romanen, novellsamling, artikelskrivande och bloggande är det som pågår i huvudet. Tillsammans med den ogenerade glädjen över att nyss ha blivit godkänd som medlem i författarförbundet.
Idag har jag en värdefull skrivardag. Massor av te. Lussebullar till lunch. Långkalsonger och femton år gammal fleecekofta.
Jag har inte presterat så mycket på skrivarfronten ännu idag, för tankarna hamnade halvvägs tillbaka i livet. I år har vi nämligen blivit påminda om att tiden går. Både Mattias och jag har fyllt 40 år och i samma veva firade vi att det gått 20 år sedan vi träffades.
Gott!
Att fylla 40 och vara glad över hur livet har blivit.
Att få ha det gott med den livskamrat som är lika värdefull idag som då när vi möttes. Nej, mycket mer förresten!
Ett tjugo år gammalt fotoalbum åkte fram:
 |
 |
 |
 |
Ja Maria, det är pappa på väg till maskerad
Haha! Ja, vi har väl inte ändrats ett dugg sen dess, tycker jag 😉 Är det pappa på den tredje bilden??
Kul att se dessa gamla bilder. Vi är ganska lika allihopa, eller vad tycker du Maria?
Här sitter jag i velourbrallor och noppkofta på andra sidan Sverige. Vi har mycket gemensamt ;D