Ja, nu är glada julen slut, slut, slut….
…när makens och barnens pepparkaksskapelse (i form av vårt eget hus) krasades och avsmakades i samband med fredagsnöjet På spåret.
Och det har varit en glad jul för oss. Glad och trygg och fridfull – men också med många tankar hos dem som inte har det så. Är det kanske det som är den stora utmaningen. Att leva i nuet med tacksamhet över både det lilla och storheten, men samtidigt medveten om att allt är så skört och kan rasa som ett pepparkakshus. Inte i form av jordbävning här i vårt land, men på många andra sätt. Med det i åtanke blir det desto värdefullare att leva i en emellanåt grå vardag, men frisk och trygg med dem man älskar.
För ett år sen skrev jag på kenyabloggen ett inlägg om adoption från Kenya, för att uppmuntra andra att våga tanken. Fortfarande är det fantastiskt att ha fått leva i Ambros första land en tid, men nu är det inte lika lätt att rekommendera Kenya som adoptionsland. Inte förrän det blir verklighet av de förbättringar som så många aktörer inom landet hoppas på. Adoptionen från Kenya var det som fullkomnade vår familj och gav oss det andra barn vi hade längtat så efter. Men processen är alltför oberäknelig och kan slita så hårt på familjer som redan har haft en lång och ofta sorgkantad väg till sitt barn. Därför är vår förhoppning att det ska ske stora framsteg när det gäller domstolsprocessen i Kenya, så att familjer snabbare får leva i tryggheten att de är familj på riktigt och får komma hem till sin vardag. Och ännu viktigare, att adoptionerna går snabbare så att många fler barn får familjer. Det är positivt att vara länge i sitt adoptivbarns ursprungsland, men det är inte för barnens bästa att domstolsprocessen är så oerhört oviss både när det gäller tid och attityd.
Nu sätter vi punkt för den här gången, men det skulle inte förvåna mig om vi kommer tillbaka med en annan blogg, nån annan gång.
Farväl, lilla skara (mellan 29 och 116 läsare dagligen) som har följt oss denna jul. Far väl på livets hav. Tack för att ni ville vara med oss. Sköt om er, och hör gärna av er. Till exempel genom att mejla alla@ekhemmanet.se
Till sist en del bilder från vårt Hemmanet denna vackra vinterdag.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Vill bara tacka för att vi fått tagit del av era fina och underfundiga inlägg i denna julblogg. Är en trogen läsare:-)
Farväl, farväl…. Tack för lite jul- och nyårsläsning!
Även jag är tacksam för att jag fick vistas under en tid med er i Kenya. Att få lära känna Ambros, hans ursprungsland, vara tillsammans med resten av familjen, träffa era vänner, uppleva Afrika på annat sätt än som vanlig turist, ja det finns många orsaker till att jag med glädje ser tillbaka på de tre veckor i börja av 2009 som jag tillbringade mer er i Nairobi. Mitt i glädjen finns även sorgen över att det var just under den tiden som Tage fick somna in.
Glädjen är stor även för att ni finns så nära så att jag kan få träffa er ofta.
God fortsättning på 2010!
kram Monica R